När gerbilen blir sjuk
Ibland är oturen framme och våra små älsklingar blir sjuka och skadade. Det kan då vara bra att ha lite information redan innan det sker, så att man kan agera korrekt i god tid, samt medan man väntar på att få komma till veterinär.
När ett djur blir sjukt gäller det att hålla djuret varmt, till exempel genom att ha en liten lampa riktad i ett hörn av buren dit gerbilen kan gå och värma sig en stund. Vätska är också mycket viktigt, var extra noga med att djuret alltid har färskt vatten och gärna en bit gurka eller melon som innehåller mycket vätska ifall gerbilen inte orkar stå upp och dricka.
Maten är också mycket viktig, utan energi orkar inte gerbilens kropp med att kämpa vidare, se därför till att det finns mat (gärna lättuggad) brevid det sjuka djuret. Barnmat, vetegroddar, äggpulver och pannkaka är några bra exempel på sådan mat. Så klart ska även den vanliga maten finnas lätt till hands. Tänk även på att burkompisar kan vara till stor hjälp med att hålla värmen och så vidare så länge de inte försöker stöta bort den sjuka! Därför bör man inte sära en flock på grund av sjukdom så länge som de håller sams.
Var extra noga med hygienen i samband med sjuka djur, se till att ha städade burar och rentvättade händer.
Det kan vara svårt att se tecken på när gerbilen är sjuk då de är bytesdjur, vilket gör att de in i det sista försöker dölja att de är försvagade och inte mår bra. En sjuk och svag gerbil stöts ganska omgående bort från flocken då det utgör en stor fara och kan locka till sig rovdjur. Därför måste man vara extra observant när gerbilen plötsligt inte verkar betee sig som den brukar. När den väl visar sig sjuk kan det redan vara försent, i och med deras små kroppar sker allting så fort. En sjuk gerbil kan även bli bortstött och kanske till och med dödad av sin flock.
Synliga tecken på sjukdom är ofta slöhet, uppfluffad matt päls och glanslösa ögon. Sedan beror det mycket på vad som har drabbat gerbilen, allt ifrån röda rinniga nosar, nerkissade magar (inte bara gula missfärgade fläckar kring körteln, det är helt normalt), kladdiga rumpor, klickande andning, hårda magar, knölar eller andra tydliga symptom kan förekomma. Ibland syns det nästan inte alls, djuret kanske bara kliar sig onormalt mycket, har ökad törst eller håller huvudet lite snett, det beror helt på sjukdomen och det drabbade djuret. Glöm inte bort att hålla koll på vågen!
Glöm heller inte bort att kontakta veterinär om du inte är 100% på vad du gör! Ofta behöver man få recept utskrivna för att kunna behandla sjukdomar/skador. Välj din veterinär med omsorg, tyvärr vet många inte vad en gerbil är, och än mindre hur de ska behandlas!
Gerbilens sjukdomar
Luftvägssjukdomar
Nysningar, näsflöde och tung andning kan vara tecken på att gerbilen drabbats ev en luftvägsinfektion. De kan få ”förkylningar” av virus precis som vi människor men kan även drabbas av bakteriella infektioner. Vid misstanke om bakteriell infektion och/eller lunginflammation behandlar men med antibiotika.
För att förebygga luftvägsinfektioner bör man ha en god, stressfri miljö med luktfritt och dammfritt underlagsmaterial.
Epilepsi
Gerbiler har en ärftlig benägenhet att utveckla epileptiforma kramper. Förekomsten är upp till 20% bland gerbilerna. Dessa kramper kan utlösas av skrämsel, hantering, eller ny miljö. Attackerna kan vara lindriga med lätt skakande, eller mycket kraftiga med våldsamma ryckningar i kroppen, krampaktiga rörelser och kollaps.
Kramperna tycks inte ha några negativa långtidseffekter. I vissa fall kan mycket kraftiga kramper dock leda till döden, men detta är sällsynt. Behandling med krampdämpande medel är inte nödvändigt, eftersom medicineringen i sig kan ge tråkiga bieffekter.
Man kan försöka förebygga kramperna hos genetiskt predisponerade djur genom att hantera djuren mycket under de första levnadsveckorna, samt genom att tillförsäkra dem om en stabil miljö med god kost. Självfallet bör man inte avla på individer med denna defekt.
Tappad svans
Felaktig hantering av gerbilen kan leda till att pälsen lossar på svansspetsen. Detta händer då djuret fattas i svansspetsen. Den hudlösa svansen dör och ramlar bort. Änden brukar läka utan komplikationer. I vissa fall kan svansen behöva amputeras.
Nosdermatit - kal nos
Gerbiler kan tappa päls och få irriterad och sårig hud på nosen. Detta orsakas oftast av ett rödpigmenterat sekret från den Hardianska körteln. Denna körtel sitter bakom ögat och bildar ett sekret som tömmer sig vid ögat. Därifrån rinner det in i näsan via tårkanalen. Detta sekret blandas med saliv och sprids över pälsen då gerbilen putsar sig eller kan vid överproduktion rinna direkt från ögat.
Problem uppstår då körteln producerar för mycket sekret. Orsaker till överproduktion kan vara stress till följd av överbeläggning eller allmänt dålig skötsel, sjukdomar i andra delar av kroppen eller reaktioner på miljöfaktorer, t.ex. dammigt strömaterial, för hög luftfuktighet eller andra irriterande ämnen i miljön.
Nosdermatit ses oftast hos unga vuxna gerbiler. Det börjar som en lokal pälsförlust och sprids sedan till ansiktet, benen och undersidan av kroppen. I allvarliga fall kan sekundära bakteriella infektioner förekomma. Om sjukdomen behandlas tidigt med lämpligt antibiotikum, så läker det ofta. Om det inte behandlas tidigt kan behandling i senare skede vara utsiktslös.
Njursjukdom
Gamla gerbiler, 2,5-4 år gamla, drabbas ofta av avmagring, förlorad muskelmassa, dålig aptit och slöhet. Ibland ses även ökad törst och urinavgång. Dessa symptom stämmer in på njursjukdom. Behandlingen är enbart understödjande, med tonvikt på färskt rent vatten, vitamintillskott och mat för att förhindra stress, som annars i sin tur kan utlösa akut njursvikt.
Tumörer
Gerbiler har relativt hög benägenhet för cancer efter 2 års ålder. Äggstockstumörer är vanligt hos hongerbiler med dåligt avelsresultat. De kan besväras av oförmåga att få ungar, små kullar, eller ökat bukomfång. Alla dessa tecken kan även ses vid äggstockscystor.
Doftkörteln på buken är en annan vanlig tumörplats. Denna körtel sitter mitt på buken. Det är en hårlös oval brun struktur, som oftast är mer framträdande hos hanar. Körteln bildar ett orangefärgat sekret som används för att märka revir. Tumörer i denna körtel ser ut som bölder eller sår på magen. Vanligtvis är tumören godartad, men det är vanligt med sekundära bakteriella infektioner.
Huden är ett annat organ som kan drabbas av tumörer hos gerbiler. Plattepitelscarcinom och melanom är de vanligaste formerna. Melanom har en tendens att utvecklas runt öron, fötter eller vid svansbasen.
Många andra organ kan drabbas av cancer, men inte lika ofta. Kirurgisk åtgärd så tidigt som möjligt är den bästa behandlingsmetoden.
Tyzzers sjukdom
Den vanligaste infektionssjukdomen hos gerbiler är Tyzzers sjukdom, som orsakas av Clostridium piliforme, en tarmbakterie. Sjukdomen har hög dödlighet, framför allt hos unga gerbilhanar. Symptomen är ospecifika, och består framför allt av tufsig päls, slöhet, hopkrupen hållning och dålig aptit.
Ibland ses diarré. Sjukdomen orsakar förändringar i hjärta, lever, lymfknutor och magtarmkanal. Diagnosen ställs vanligen vid obduktion.
Behandling är tetracyklin i dricksvattnet till en drabbad koloni. Understödjande behandling krävs till det enskilda djuret.
Förebyggande åtgärder är viktiga. En hög renlighet och minimal stress minskar avsevärt risken för denna sjukdom. Tyzzers sjukdom drabbar i typiska fall gerbiler som stressats av avvänjning, transport och nya miljöer. Noga rengöring före införandet av nya djur är viktigt.
Nysningar, näsflöde och tung andning kan vara tecken på att gerbilen drabbats ev en luftvägsinfektion. De kan få ”förkylningar” av virus precis som vi människor men kan även drabbas av bakteriella infektioner. Vid misstanke om bakteriell infektion och/eller lunginflammation behandlar men med antibiotika.
För att förebygga luftvägsinfektioner bör man ha en god, stressfri miljö med luktfritt och dammfritt underlagsmaterial.
Epilepsi
Gerbiler har en ärftlig benägenhet att utveckla epileptiforma kramper. Förekomsten är upp till 20% bland gerbilerna. Dessa kramper kan utlösas av skrämsel, hantering, eller ny miljö. Attackerna kan vara lindriga med lätt skakande, eller mycket kraftiga med våldsamma ryckningar i kroppen, krampaktiga rörelser och kollaps.
Kramperna tycks inte ha några negativa långtidseffekter. I vissa fall kan mycket kraftiga kramper dock leda till döden, men detta är sällsynt. Behandling med krampdämpande medel är inte nödvändigt, eftersom medicineringen i sig kan ge tråkiga bieffekter.
Man kan försöka förebygga kramperna hos genetiskt predisponerade djur genom att hantera djuren mycket under de första levnadsveckorna, samt genom att tillförsäkra dem om en stabil miljö med god kost. Självfallet bör man inte avla på individer med denna defekt.
Tappad svans
Felaktig hantering av gerbilen kan leda till att pälsen lossar på svansspetsen. Detta händer då djuret fattas i svansspetsen. Den hudlösa svansen dör och ramlar bort. Änden brukar läka utan komplikationer. I vissa fall kan svansen behöva amputeras.
Nosdermatit - kal nos
Gerbiler kan tappa päls och få irriterad och sårig hud på nosen. Detta orsakas oftast av ett rödpigmenterat sekret från den Hardianska körteln. Denna körtel sitter bakom ögat och bildar ett sekret som tömmer sig vid ögat. Därifrån rinner det in i näsan via tårkanalen. Detta sekret blandas med saliv och sprids över pälsen då gerbilen putsar sig eller kan vid överproduktion rinna direkt från ögat.
Problem uppstår då körteln producerar för mycket sekret. Orsaker till överproduktion kan vara stress till följd av överbeläggning eller allmänt dålig skötsel, sjukdomar i andra delar av kroppen eller reaktioner på miljöfaktorer, t.ex. dammigt strömaterial, för hög luftfuktighet eller andra irriterande ämnen i miljön.
Nosdermatit ses oftast hos unga vuxna gerbiler. Det börjar som en lokal pälsförlust och sprids sedan till ansiktet, benen och undersidan av kroppen. I allvarliga fall kan sekundära bakteriella infektioner förekomma. Om sjukdomen behandlas tidigt med lämpligt antibiotikum, så läker det ofta. Om det inte behandlas tidigt kan behandling i senare skede vara utsiktslös.
Njursjukdom
Gamla gerbiler, 2,5-4 år gamla, drabbas ofta av avmagring, förlorad muskelmassa, dålig aptit och slöhet. Ibland ses även ökad törst och urinavgång. Dessa symptom stämmer in på njursjukdom. Behandlingen är enbart understödjande, med tonvikt på färskt rent vatten, vitamintillskott och mat för att förhindra stress, som annars i sin tur kan utlösa akut njursvikt.
Tumörer
Gerbiler har relativt hög benägenhet för cancer efter 2 års ålder. Äggstockstumörer är vanligt hos hongerbiler med dåligt avelsresultat. De kan besväras av oförmåga att få ungar, små kullar, eller ökat bukomfång. Alla dessa tecken kan även ses vid äggstockscystor.
Doftkörteln på buken är en annan vanlig tumörplats. Denna körtel sitter mitt på buken. Det är en hårlös oval brun struktur, som oftast är mer framträdande hos hanar. Körteln bildar ett orangefärgat sekret som används för att märka revir. Tumörer i denna körtel ser ut som bölder eller sår på magen. Vanligtvis är tumören godartad, men det är vanligt med sekundära bakteriella infektioner.
Huden är ett annat organ som kan drabbas av tumörer hos gerbiler. Plattepitelscarcinom och melanom är de vanligaste formerna. Melanom har en tendens att utvecklas runt öron, fötter eller vid svansbasen.
Många andra organ kan drabbas av cancer, men inte lika ofta. Kirurgisk åtgärd så tidigt som möjligt är den bästa behandlingsmetoden.
Tyzzers sjukdom
Den vanligaste infektionssjukdomen hos gerbiler är Tyzzers sjukdom, som orsakas av Clostridium piliforme, en tarmbakterie. Sjukdomen har hög dödlighet, framför allt hos unga gerbilhanar. Symptomen är ospecifika, och består framför allt av tufsig päls, slöhet, hopkrupen hållning och dålig aptit.
Ibland ses diarré. Sjukdomen orsakar förändringar i hjärta, lever, lymfknutor och magtarmkanal. Diagnosen ställs vanligen vid obduktion.
Behandling är tetracyklin i dricksvattnet till en drabbad koloni. Understödjande behandling krävs till det enskilda djuret.
Förebyggande åtgärder är viktiga. En hög renlighet och minimal stress minskar avsevärt risken för denna sjukdom. Tyzzers sjukdom drabbar i typiska fall gerbiler som stressats av avvänjning, transport och nya miljöer. Noga rengöring före införandet av nya djur är viktigt.
